.

Sitter här i soffan och andas lite.

Var nere med övergångspapperet till DIF i tomtbergahallen så ordförande Heimo kunde skriva på.

Så nu spelar jag i Djurgården :) Känns bra!

Började skolan i onsdags, och jag hade inte känt något innan alls. Ingen nervositet eller att det skulle bli kul. Jag var ganska neutral över det hela. Men när jag började närma mig Skärholmen.. Då pirra det i magen!

Ställde mig utanför Stadsteatern där vi skulle mötas och de hade redan kommit några. Alla stod och gjorde sitt och man kände att det var nästan så att man stod och smygkollade på varandra. Det fylldes på med lite mera folk och tillslut kom det lärare och öppnade dörrarna.

Jag var först in och de sa att man skulle gå upp en trapp och ställa sig i foajén. Alla stod tryckta mot väggarna och det var alldeles tyst, och lite spänt. Lärarna kom upp och sa; "Vi ska bara fixa lite saker innan vi går in på scenen men mingla lite ni sålänge". Mingla? tänkte jag, ingen känner ju nån! Plötsligt säger någon "Är det nån som gillar fotboll?" Och alla fnissar till lite.

Dörrarna öppnas och folk börjar röra sig mot scenen. Därinne sitter resten av lärarstaben och spelar på sin huvudinstrument. Sånglärarna sjunger två låtar sen grupperar de upp oss till våra mentorsgrupper och klasser.

I min klass är vi 10 tjejer. Endast. Dock finns det lite mer killar i de andra klasserna så det känns ganska lugnt. Vi kommer ju trots allt ha kärnämnena tillsammans med teaterklassen. Första dagen var ju allt lite spänt och jobbigt, men nu känns det faktiskt väldigt bra, vi har börjat prata med varandra klasserna emellan och småpratat lite med 2orna.

Jag och en tjej i min klass som heter Hanna kommer väldigt bra överens, vi är väldigt lika på vissa punkter. Vi båda hatar matte och vi älskar disney tex. Sen så har vi nästan samma killsmak ;)

Men det känns skönt att ha hittat någon redan som jag trivs med :)

Nästan så jag längtar lite till skolan imorgon ;)