You better run

I'm torned apart

Vart tog kärleken vägen?

Det är svårt. Att efter ett 6 månaders långt förhållande helt plötsligt vara ensam. Helt plötsligt finns inte närheten, kyssarna eller kramarna, han ligger inte bakom dig med armen om dig när du vaknar på morgon, och han finns inte där för dig längre när du behöver någon vid din sida. Det är svårt och jobbigt, att helt plötsligt vara utan dessa saker. Idag saknar jag närheten, mest. Inte just från honom specifikt. Utan jag saknar någon som står bakom mig och kysser mig i nacken. Jag saknar att vakna med någon bredvid mig. Det är svårast av allt. Att se platsen, tomrummet i sängen, på den delen där en annan person skulle legat bredvid mig.
Jag saknar att berätta för mina vänner om hur fantastiskt livet är med just den personen vid min sida.
Jag saknar inte honom.
Saknar den där härliga känslan av att vara så jävla förbannat kär.



Älskar att älska

Igår var jag helt förstörd. Jag var så trasig, och hade ont i både hjärta och själ. Jag kände mig lurad och kränkt.
Grät hela kvällen, nära inpå panikångest. Grät mig till sömns. Vakna upp 6.30, kunde inte sova, för mycket tankar.
Jag låg i min säng och tänkte att, jag ska ligga här i min säng, jag tänker inte äta, inte dricka.

Sen, när jag såg mig själv i spegeln med rödsprängda svullna ögon så kommer jag på mig själv. Varför ska jag låta någon göra mig så illa. Varför ska jag sätta min hälsa på spel för att någon annan sårat mig. Nej, jag tänker inte tycka synd om mig själv.

Nu gick sorgen över till ilska. Jag är arg. Jag är arg på det sättet han betett sig mot mig, på det han sättet han gör det på. Ett fjuttigt sms ännu en gång. Och nu även efter ett antal saker jag fått höra, så känner jag mig även äcklad. Och jag undrar varför jag varit så blind. Kärleken kan verkligen göra dig blind. Jag älskade honom så in i helvete mycket, att jag inte sett det han egentligen är.

Jag slängde på hans nycklar i ett kuvert på brevlådan och tänkte bara att "Dra åt helvete, jag vill inte ha med dig att göra." Det var droppen nu. Det var sista gången.

Jag blir lätt kär, det blir jag, men nu VILL jag nog försöka vara lite mera kräsen. Jag älskar att älska, jag älskar att vara i ett förhållande, ha nån att bry sig om, att ha nån som bryr sig om mig, som älskar mig innerligt. Gjorde han det? Ärligt talat så vet jag inte. Han sa det ju självklart, men det kan ju lika gärna ha varit tomma ord. Ibland kändes det så.

Jag har också tänkt på, hur mycket jag faktiskt anpassade mig. Jag åkte 2 olika pendeltåg plus tunnelbana varje gång, men han var ju aldrig hos mig. För att det var jobbigt att gå upp en timme tidigare för att komma till jobbet eller för att "jag kan inte köra så mycket privat med jobb bilen".. Han hade offrat det där om han VERKLIGEN ville vara med mig. Jag höll tyst om saker jag egentligen inte alls tyckte om, för att det inte skulle bli nån diskussion som skulle leda till något onödigt tjafs. Jag ville ju inte verka jobbig. Men nu? Jag vill inte se hans ansikte, vill inte ha nått med honom att göra. Och jag vet, att vissa dagar kommer jag sakna så fruktansvärt, och hoppas att han kanske kommer tillbaka. Sen kommer jag komma ihåg varför det blev som det blev, och varför jag känner så som jag känner nu i skrivandets stund.

Jag hatar honom inte. Inte än. Jag älskar honom fortfarande. Men jag måste ju inse själv nu, att jag inte kan ha att göra med folk som inte beter sig på ett bra sätt mot mig. Och det gör ont. I hjärtat och i själen.

Jag kommer hitta någon som verkligen älskar mig innerligt, på riktigt. Tillsdess får jag försöka lära mig av mina misstag.

Över

Känner mig tom, lurad och värdelös. </3

Fruktansvärt bra

Ibland mår jag dåligt över att jag är så himla kär. Jag blir rädd eftersom jag har givit bort mitt hjärta. Givit bort mitt allt. För det betyder att jag kan bli sårad.

Det gjorde så ont när han lämnade mig. Jag var så vilsen. Stod med ett trasigt (kanske obefintligt) hjärta och visste inte vad jag skulle göra eftersom jag inte mindes hur det var att leva innan honom. Hur det var att andas ensam. Det gick inte pussla ihop mitt hjärta för nästan alla bitar saknades. Det enda jag kunde tänka på var honom och hur trygg jag brukade vara i hans famn. 

Men rädslan för att bli sårad får inte överta viljan av att våga känna. Viljan av att våga älska. För jag älskar när han kramar mig så hårt att jag tror jag ska gå av och när han tittar på mig sådär speciellt som om jag vore det dyrbaraste i hela universum. För jag älskar att sova på hans bröst och vakna av hans kyssar. För att ingen kan göra mig så lycklig som honom, sådär jag-kan-inte-sluta-le-lycklig. För att kärlek är det finaste som finns. 

Jag önskar bara att jag kan sluta vara rädd. Sluta vänta på att bli sårad.


Genomskinlig

Känner mig orolig. Gråtfärdig.
Tårarna bränner bakom ögonlocken men jag låter de inte få rinna. Tvingar de tillbaka.
Känner för att lägga mig i sängen i fosterställning, skrika och gråta. Som att gå ner i ett svart hål. Hade jag vart ensam hade jag gjort det. Går inte nu, blir för mycket frågor, orkar inte svara på frågor. Skulle däremot vilja ha svar på en massa frågor. Panikångesten bubblar i bröstet, som att den är påväg att bryta ut.
Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Faktiskt funderat på att börja prata med nån igen. Typ någon psykolog på UMO. Ska fortsätta fundera på det.


Sopa

Jag är inte tillräckligt stark


Besviken

Så jävla besviken, vet inte riktigt vart jag står.
Äre värt mödan?


Singing that melody



livslusten är inte så hög idag.


Underbar

Jag är inte den person som jag var för ett år sen. Just deal with it..


Smulan

Hur mycket får man sakna en person? Saknar nog honom olagligt mycket. Min smula.
Älskar honom <3


savner deg



vil den skal være deg og meg
men jeg er redd
ikke å elske
men å bli skuffet
kan du forstå det?
Jeg ønsker å være med deg

 


dra åt helvete

ikväll är en såndär kväll när jag känner att alla bara kan dra åt helvete.
ikväll är en såndär kväll när jag känner att jag inte passar in.
ikväll är en såndär kväll när jag verkligen önskade att jag bodde ensam.
pallar inte finnas. pallar inte tänka. pallar inte bry mig.
ikväll så vill jag bara försvinna. långt långt bort.
till en annan stad. just nu skulle vara ett sånt där perfekt tillfälle för mig att
åka iväg på innebandyturnering i Gbg, eller iväg på vår planerade klassresa till Trosa.
så jag kommer härifrån.
huvudvärken håller i sig som den gjort hela dagen och jag slår snart av mig huvudet.
orkar inte.
orkar inte.
orkar inte.
orkar inte.

nej, ikväll känner jag mig inte älskad.
ikväll är jag less på livet.


only you

vart ska jag ta vägen? vad ska jag göra?


blir lika besviken varje gång jag vaknar






det gör så ont i kropp och själ


fast jag inte sett dig på så länge, tänker jag på dig ibland




vart ska jag ta vägen, när saknaden är så stor.
du kommer alltid finnas i mitt hjärta, där kommer du alltid att bo.
tänker på dej hela tiden, men det är inte tillräckligt.
vill ringa dig, men vet inte om jag orkar. eller snarare om jag vågar.
nu.. nu förstår jag hur mycket jag älskar dig.
så hur ska jag kunna släppa taget?


Vilsen

Vilsen som jag är
I min egna lilla värld

Jag går och går
Försöker hitta vägen ut
Men jag går bara runt i cirklar

__________________________________________________________

Ser dig som en ängel En ängel så långt bort från mig Ändå är du nära Jag vill vara där hos dig

Det fanns tider då vi var tillsammans Då jag kunde hålla dig Där det inte fanns nått mörker Där du kunde älska mig

Men det kommer älltid mörker Det mörkret kom till mig Jag förstörde allt jag älskar Jag förstörde allt för dig

Jag är nu helt förtvivlad Allt är mitt eget fel Du lämnade mig ensam Nu blir jag aldrig hel

Jag vet inte hur länge jag ska orka Kan inte leva utan dig Men du finns för alltid i mitt hjärta Och det kan ingen ta ifrån mig. En dag kanske allt blir bättre Det är den dagen då jag inte finns nå mer Då försvinner kanske smärtan När jag Min Ängel ser.

___________________________________________________________________

Jag låter mitt hår flöda över din Kropp
Låter varje hårstrå vidröra dig,
Minnas dig
Mina fingertoppar ska minnas
varje liten skiftning i Din kropps konturer
Mina läppar ska minnas smaken av din
Heta och fuktiga hud
Mina ögon ska minnas dig som jag ser dig just nu
Så vacker i all din manlighet
Minnas och sakna
Sakna och minnas

__________________________________________________________________________



förlorad

tänker på dig mycket nu. vet inte varför. kanske för att jag känner mig rätt lost. borta. förlorad.
ena stunden saknar jag dig som fan. och den andra stunden önskar jag att du bara inte existerade.
vilket ben ska jag stå på? försöker glömma, komma över, säga till mig själv att om de inte funkade förrut
varför ens tro att det kanske skulle funka nu? känt mig så övergiven och varit så besviken.
ändå fortsätter jag älta. vet inte vad jag ska göra.


2010-2011


nyår 2010





nyår 2011




tio kilo lättare. starkare. säkrare.
har upplevt mycket det här året.
första kyssen, första kärleken, första förhållandet
första IG:et, stressigaste terminen någonsin
slutade på BUP efter tre år, börjat och slutat på viktväktarna, gått ner tio kilo.
känner att jag har en starkare relation till både vänner och familj.
och i slutändan, så känner jag att jag mognat med allt det här.

men det här året har varit väldigt jobbigt för mig, både fysiskt och psykiskt.
speciellt psykiskt den här hösten, skolan blev för mycket, jag började träffa killar som jag tyckte om men som svek mig. och jag svek dom.
allt hände liksom på en och samma gång.
men jag e bara 15 år, jag lär mig fortfarande. för visst r det väl ändå så?
man lär sig av sina misstag. och det som inte dödar en, gör en starkare.

i februari 2010, började jag på viktväktarna. med en startvikt på 92 kilo.
nu, januari 2011 så väger jag 82 kilo.
på ungefär ett år, har jag gått ner tio kilo. det är en bra bit på vägen. jag har fortfarande 12 kilo kvar. men tio kilo är väl ändå ganska bra jobbat?

nu ska jag kämpa. 2011 är mitt år


nyår

happ, tror inte ni har missat att de är nyår idag. mitt hatobjekt. pallar inte, fuck it

Tidigare inlägg
RSS 2.0