Vart tog kärleken vägen?
Det är svårt. Att efter ett 6 månaders långt förhållande helt plötsligt vara ensam. Helt plötsligt finns inte närheten, kyssarna eller kramarna, han ligger inte bakom dig med armen om dig när du vaknar på morgon, och han finns inte där för dig längre när du behöver någon vid din sida. Det är svårt och jobbigt, att helt plötsligt vara utan dessa saker. Idag saknar jag närheten, mest. Inte just från honom specifikt. Utan jag saknar någon som står bakom mig och kysser mig i nacken. Jag saknar att vakna med någon bredvid mig. Det är svårast av allt. Att se platsen, tomrummet i sängen, på den delen där en annan person skulle legat bredvid mig.
Jag saknar att berätta för mina vänner om hur fantastiskt livet är med just den personen vid min sida.
Jag saknar inte honom.
Saknar den där härliga känslan av att vara så jävla förbannat kär.
Kommentarer
Postat av: Annonym
Trackback
