förlorad

tänker på dig mycket nu. vet inte varför. kanske för att jag känner mig rätt lost. borta. förlorad.
ena stunden saknar jag dig som fan. och den andra stunden önskar jag att du bara inte existerade.
vilket ben ska jag stå på? försöker glömma, komma över, säga till mig själv att om de inte funkade förrut
varför ens tro att det kanske skulle funka nu? känt mig så övergiven och varit så besviken.
ändå fortsätter jag älta. vet inte vad jag ska göra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0